ig i matte
Har just kommit underfund med att det blir max ett G för mig i matte imorgon. Var ganska confident tills jag förstod att jag inte förstår ett jäkla skit av f(x).
fan
Ibland är det mycket jobbigt att vara av det kvinnliga kvinnliga könet.
Jenny Dont be Hasty - Paolo Nutini
it doesnt change....
läste just katrin schulmans blogg och såg ett inlägget om tv3 festen (sök på det så kommer ni se vilket jag menar) med den tillhörande bilden och det slog mig att bordet framför ser ut som vilket soffbord från vilken fjortisfest somhelst. plastglas på hög, vodka flaskor, juice att blanda med, öl och vin.
skönt att veta att man inte är så ute trots allt!
raggreplik
Var förra helgen eller om det var två helger sen, med min kompis Jowe, och vi satt och läste lite utklipp hon fått från sin mormor. Ett hade en sån klockren raggreplik på sig:
Jag är lik en som är söt
Så nästa gång jag är ute på ett partaj och känner att jag behöver en klatschig raggreplik ska jag säga: Du, du skulle bara veta hur lik jag är en som är söt.
Jag är lik en som är söt
Så nästa gång jag är ute på ett partaj och känner att jag behöver en klatschig raggreplik ska jag säga: Du, du skulle bara veta hur lik jag är en som är söt.
Kan väl inte bli mer än en jackpot med det?!?!
länge sen
har ju inte vart så bra på att hålla den blogg vid liv men jag kanske gör ett nytt försök om jag tycker det är kul.... varför gör man det egentligen?
jag blev bestulen i tisdags. jag satt, lugnt och stilla och stirrade ut i tomma intet, ni vet som man brukar göra på lektioner, kanske tänkte jag på vad det var till lunch.... tittade på klockan, kände hålet av hunger i magen för i vår skola får man nämligen inte äta förrän halv ett, det är ju bara ett bevis på vilken tortyrinrättning skolan är. det är dessutom förbjudet att äta två ggr, så ifall man blir extra hungrig får man gå runt där och lida. i alla fall, jag satt bara där, störde ingen, pratade inte, vart kort sagt en underbar elev då ett ljud stör min okoncentration. vad fan är det? tänker jag för mig själv, då allas blickar riktas åt mig. det var nämligen början på låten shout, aka min ringsignal. snabbt, eller egentligen inte så snabbt, försöker jag komma underfund med var jag har den, samtidigt som alla börjar sjunga med i låten "" wooooooo you know you make want to shout" och min lärare ser sådär lidande ut som bara lärare som tror att vi faktiskt är intresserade av hans lektioner kan göra... vilket vi inte är. jag hittar till slut mobilen, stänger av den och lägger ned den i fickan igen. nähä du, säger läraren, den ska jag ha!!! ursäkta, hur gamla är vi, 13? nej snart 18, och då behöver inte läraren ta mobilen, man lär sig ändå..... jag måste efter många om och men lämna telefonen, och han säger att jag kan hämta den i hans kontor. fan heller, tänker jag, och visar demonstrativt hur jag känner genom att lägga armarna i kors och titta in i väggen. hursomhaver var lektionen snart slut, och jag tänkte gå och ta tjuren vid hornen, och säga JAG VILL HA MIN MOBIL men då ser jag den... ligga helt oskyddad på en bänk. utan ett ord tar jag tillbaka den och går därifrån..
nu är min fråga: antar han att jag tog den, eller vad tror han egentligen? han har den ju inte längre, jag skulle ha hämtat upp den på hans kontor, så summan av kardemumman borde ju vara att han tror den är stulen... men inget har jag hört inte, inget "öööh anna jag tror din mobil är stulen" nej han tror väl "if i dont tell her, she wont know".....
loving / anna
jag blev bestulen i tisdags. jag satt, lugnt och stilla och stirrade ut i tomma intet, ni vet som man brukar göra på lektioner, kanske tänkte jag på vad det var till lunch.... tittade på klockan, kände hålet av hunger i magen för i vår skola får man nämligen inte äta förrän halv ett, det är ju bara ett bevis på vilken tortyrinrättning skolan är. det är dessutom förbjudet att äta två ggr, så ifall man blir extra hungrig får man gå runt där och lida. i alla fall, jag satt bara där, störde ingen, pratade inte, vart kort sagt en underbar elev då ett ljud stör min okoncentration. vad fan är det? tänker jag för mig själv, då allas blickar riktas åt mig. det var nämligen början på låten shout, aka min ringsignal. snabbt, eller egentligen inte så snabbt, försöker jag komma underfund med var jag har den, samtidigt som alla börjar sjunga med i låten "" wooooooo you know you make want to shout" och min lärare ser sådär lidande ut som bara lärare som tror att vi faktiskt är intresserade av hans lektioner kan göra... vilket vi inte är. jag hittar till slut mobilen, stänger av den och lägger ned den i fickan igen. nähä du, säger läraren, den ska jag ha!!! ursäkta, hur gamla är vi, 13? nej snart 18, och då behöver inte läraren ta mobilen, man lär sig ändå..... jag måste efter många om och men lämna telefonen, och han säger att jag kan hämta den i hans kontor. fan heller, tänker jag, och visar demonstrativt hur jag känner genom att lägga armarna i kors och titta in i väggen. hursomhaver var lektionen snart slut, och jag tänkte gå och ta tjuren vid hornen, och säga JAG VILL HA MIN MOBIL men då ser jag den... ligga helt oskyddad på en bänk. utan ett ord tar jag tillbaka den och går därifrån..
nu är min fråga: antar han att jag tog den, eller vad tror han egentligen? han har den ju inte längre, jag skulle ha hämtat upp den på hans kontor, så summan av kardemumman borde ju vara att han tror den är stulen... men inget har jag hört inte, inget "öööh anna jag tror din mobil är stulen" nej han tror väl "if i dont tell her, she wont know".....
loving / anna