Annas

ibland blir man bara väldigt besviken på människor. man trodde att de var en sorts människa, och är väldigt bra på att lura en att tro det, men sen visar det sig att det inte alls är sant. eller om personen själv inte riktigt vet vad som händer...
jag hatar när det blir så. kan de inte bara säga vad de vill ha sagt? själv hoppas jag att jag är en ganska rak person i alla fall, för jag klarar inte av folk som inte vet, inte vågar säga vad som händer, eller vad de tycker. att man sen ska sitta och försöka komma på den ena teorin sjukare än den andra om varför han gjorde så, det är typ självtortyr, och det vill man ju inte göra mot sig själv, men tyvärr finns det inget val.
visst kan det vara så att han av omtanke inte sa ngt, men det sårar så himla mkt mer nu än vad det skulle gjort om han hade vart ärlig direkt, jag är ju inte bakom flötet, jag fattar när det är dags att släppa taget. synd att han gör det så svårt bara. själv önskar jag att det hade tagit slut efter det första, så jag hade haft kvar den bra bilden av honom.