Annas

Att det alltid ska bli såhär. Att jag några eller någon dag efter en fest kommer på allt jag borde gjort men inte vågade göra. Den här gången gäller det först och främst att jag inte gick fram och började snacka med en speciell kille. Jag hade ju bara kunnat gå fram och fråga om Han hade kul, och snacka lite. Det hade inte behövt leda till något mer, utan mer för mig själv att jag visade att jag visst vågade. Men det gjorde jag ju inte. Och alltid är det så. Jag tycker det är sååå pinsamt och sååå kan man ju inte göra, men grämer mig alltid efteråt för att jag inte gjorde det. Alla andra klarar ju av det, så varför skulle världen gå under om jag gjorde det? Probably it won't.

Jag tror att det har något att göra med att jag tycker att det är killarna som ska komma fram och prata. Varför vet jag inte, lever väl kvar i det förgångna, för det med tjejer är det en helt annan sak. Är det bara tjejer där tycker jag det är jättelätt att gå fram och snacka, även på fester. Kanske för att tjejer in tittar så mycket hur man ser ut. Eller kanske för att jag inte är attraherad av tjejerna. Att jag vet att jag inte sumpar mina chanser hos den personen om jag går fram och snackar litegrann. Japp, där har vi nog det. Men jag vet ju själv att det bara är dumt att tänka så, men har man once started är det svårt att stoppa. Så tills nästa gång jag ser Honom, om jag träffar Honom igen, så kommer jag att gräma mig och titta a hell lot i skolkatalogen.