Barndomens nattning
För att kunna sova när jag var liten så var antingen mamma eller pappa komma in till mig och sitta på sängkanten. Prata en stund och sen den vanliga godnattkramen. Och alltid den vanliga frågan "Kommer du in sen mamma?". De svarade alltid ja, och kom gjorde de alltid, annars var jag tvungen att gå upp och säga till dem att de inte hade kommit och sagt godnatt. Kommer inte ihåg när vi (jag) slutade med det här, men jag tror att det var när jag var ungefär 10 år. Antagligen i samband med att jag kände mig tryggare utan mamma och pappa, för att de kom och sa godnatt var verkligen en trygghet för mig. Jag visste att de skulle komma, och de kom alltid.
Kommentarer
Postat av: Lina Georgsson
hej du! måste säga att din blogg är mycket rolig att läsa! :) .. rolig att ännu en är en fläskigt känslig person då det gäller kärleksfilmerna .. haha ser jag titanic håller jag totalt på att grina ihjäl och snora ner hela tröjan haha ..
keep up the good work ;) / Lina
Postat av: Lina Georgsson
hej du! måste säga att din blogg är mycket rolig att läsa! :) .. rolig att ännu en är en fläskigt känslig person då det gäller kärleksfilmerna .. haha ser jag titanic håller jag totalt på att grina ihjäl och snora ner hela tröjan haha ..
keep up the good work ;) / Lina
Postat av: Anna
Tack så mycket! Jag blev superglad när jag läste din kommentar! Yes, att gråta hör till vardagen nuförtiden ;)
Trackback