Annas

Övningskörde idag med Paps på en parkering i Arninge. Sheet vad mycket det är att hålla reda på. Det går ju an när man ska köra framåt och växla, gasa och bromsa, men när man ska kolla åt alla håll, titta bakåt, köra, bromsa... Listan kan göras oändlig och mitt körkort känns otroligt långt borta. (Teoretiskt är det också det. Är ju som sagt bara 16 år och snart 6 månader). Anyway, att backa.. Hello kan man komma på något svårare? Dragläge, blick, gas, inte gas, vrida på ratten, inte vrida... My gosh, tur att det bara var jag och en till övningskörare i närheten. Tacka vet jag moppen där det bara är att tuta och köra, bokstavligen.

Det är incredible jobbigt att veta att det är totalt omöjligt att få något, wether it is en speciell kille, eller kläder eller vad som helst. Att hoppas samtidigt som ens förnuftiga sida vet att det inte kommer att hända. Och trots att den förnuftiga sidan tänker "Det kommer aldrig hända" kommer en liten röst, hoppet probably, och säger "Men kanske, om...." och så trillar man dit igen. God vad mycket jag har trillat i mitt liv.