Det blir inte battre...
Igar brot min vardsyrra sitt lillfinger. Sa tragiskt! Har kommer vi, under ett ar, bada gor valdigt bra ifran sig i fotbollslaget och sa skadar sig bada... Hur stora ar oddsen!? Ingen av oss har brutit ngt forut. Sa javla typiskt!
Och hon maste dessutom opereras och fa spikar, pins, i fingret... Fatta hur kul vi har det nu och de kommande veckorna. Hon med gips typ hela armen, trots att det bara ar lillfingret, och jag pa kryckor. Yjoho.
Har blivit sa uttrakad har... Kan inte gora ngnting pa grund av foten! Far ont nar jag gar langt med mina kryckor, typ om jag skulle shoppa. Och sa finns det inte ngra fester!... Iaf inga som jag vet om... Och sa hor man om alla andra som har skitkul och festar och har sig, i USA, snacka om att man kanner sig trakig da! Men men... Kanns som om jag aldrig har ngt att beratta harifran. Det har aret har inte borjat som jag hade tankt mig!