Som hemma
Att sitta med sin laptop med svenska bokstäver i sitt rum gör onekligen att man tänker på Sverige. Saknar allt... Skulle nästan göra vad som helst för att få vara hemma i mitt rum, i mitt hus med min familj och mina kompisar. Helt sjukt hur mkt sådana "vanliga" saker betyder för en. Mitt rum, saknar det som en galning! Och mitt hus, som jag aldrig tänkt på som särskilt stort eller speciellt, tänker jag på som himmelriket just nu. Och svensk mat. Ni fattar inte hur det är här. I min familj lagar mamman ny mat ca. 1 gång i veckan, max. Sen äter man det i cirka en vecka. Varje dag. Förutom ifall man äter snabbmat ngn dag. Och då är det inte heller särskilt gott. I Sverige är vi sjukt bortskämda med lagad mat, en ny maträtt för varje dag. Och i Sverige är det kul med snabbmat, för att man inte får äta det så ofta. Här är det tvärtom, skulle kunna döda för korv med makaroner, potatisbuller, potatismos och pasta!! Gosh.
Men ja, jag trivs här. Jag vet ju att jag får komma hem ngn gång! Tack och lov...
Idag har jag bara varit i skolan. Inte så himla kul kanske, och inte blev det bättre på fotbollsträningen. Jag kan ju inte vara med pga av foten, och just nu har vi en skadeepidemi i mitt lag. Alla blir skadade. Just nu är vi 5 stycken helskadade, som varken kan vara med på matcher eller träningar. Och sen har vi ett antal som spelar men som har ont. Så ironiskt, i början av säsongen var problemet för många spelare men nu är det för få spelare. Crazy.
Nu känner jag verkligen att jag har kompisar här, och inte bara utbytesstudenter... Och inte bara tjejerna från fotbollslaget heller. Vilket är kul. Men jag är bäst kompis med tjejerna från fotbollslaget.
Amerikanska tonåringar är ganska annorlunda. De berättar allt för sina föräldrar. I Sverige, om det är ngt man inte vill att sina föräldrar ska veta eller som man vet att de kommer säga nej till, så säger man helt enkelt inget. Här är det ungefär så att ska man på fest säger man det. Frågar the parents om det kommer vara alkohol säger man ja, och då får man inte gå. Lite different.
US history boken kallar. Later.
Men ja, jag trivs här. Jag vet ju att jag får komma hem ngn gång! Tack och lov...
Idag har jag bara varit i skolan. Inte så himla kul kanske, och inte blev det bättre på fotbollsträningen. Jag kan ju inte vara med pga av foten, och just nu har vi en skadeepidemi i mitt lag. Alla blir skadade. Just nu är vi 5 stycken helskadade, som varken kan vara med på matcher eller träningar. Och sen har vi ett antal som spelar men som har ont. Så ironiskt, i början av säsongen var problemet för många spelare men nu är det för få spelare. Crazy.
Nu känner jag verkligen att jag har kompisar här, och inte bara utbytesstudenter... Och inte bara tjejerna från fotbollslaget heller. Vilket är kul. Men jag är bäst kompis med tjejerna från fotbollslaget.
Amerikanska tonåringar är ganska annorlunda. De berättar allt för sina föräldrar. I Sverige, om det är ngt man inte vill att sina föräldrar ska veta eller som man vet att de kommer säga nej till, så säger man helt enkelt inget. Här är det ungefär så att ska man på fest säger man det. Frågar the parents om det kommer vara alkohol säger man ja, och då får man inte gå. Lite different.
US history boken kallar. Later.
Kommentarer
Postat av: Michelle
hej. hittade din sina för någon dag sen, kul att läsa om dina äventyr :P fortsätt så. hoppas det går bra med foten=)
Trackback